Öppet brev

Du kontaktade mig på torsdagen och ville jag skulle komma till dig. Du sa att det var slut med sambon. Jag kunde inte komma den kvällen, men du tjatade. Du ville såå gärna att jag skulle komma. Vi chattade istället i flera timmar. Du berättade om vad du ville göra, och jag gillade det. Jag går igång på killsex och tyckte att du passade mig perfekt på så sätt. Du sa att sambon ville ha dig tillbaka, men du skulle absolut inte ta henne tillbaka. Du hade kastat ut henne.

På fredagen var jag på klubben. Du hade sagt att du inte ville gå dit som singel och det fick jag respektera. Jag jobbade på klubben på lördagen och då chattade vi en del. Chatten blev hetare och hetare och du skrev långa mail om vad vi skulle göra, vi tre. Vilka ställningar vi skulle använda oss av och vem som skulle suga vem osv. Vi ville träffa dig på natten och du ville också, men kunde inte. Däremot skulle du komma morgonen därpå. Du skulle väcka mig och säga om och när du skulle komma.

Jag vaknade av ett sms från dig. Du skrev att du inte kunde komma för att exet hade tagit bilen. Du var ledsen för det, och skrev att du så gärna hade kommit och haft sex med mig och vår vän. Du hade aldrig sprutat så stor sats som när du kom på att du inte kunde åka.

Dagen gick och vi chattade lite då och då. Hela tiden heta, längtande och kåta konversationer. Alla konversationer finns kvar och jag har läst dem ett flertal gånger för att se om jag misstolkat något. Det är inget som GÅR att misstolka!

På kvällen försökte jag få kontakt med dig igen. Plötsligt var du förändrad. Du var tillbakadragen nu... Jag förstog ingenting! Från att ha varit den som var på, och verkligen velat att vi tre skulle träffas, var du nu kall. Du skyllde på att du hade det jobbigt just nu, men jag tror inte att det är hela sanningen. Du hade det jobbigt redan på torsdagen, när du kontaktade mig från början. Det hindrade dig inte från att vilja träffa mig/oss.

Jag erbjöd mig att hjälpa dig med det som var jobbigt. Att prata med dig, lyssna och ge dig råd. Du ville inte. Istället försvann du mer och mer. Jag kände hur dåligt du mådde och tillslut hade jag DINA nerver utanpå min kropp. Jag mådde dåligt och grät i två dagar - inte för att JAG mådde dåligt, utan för din skull. Du vägrade prata med mig, och när jag bad dig att du skulle prata med mig så att JAG kunde få må bra vägrade du. Du bara försvann.

Lördagen därpå var det fest. Jag fick veta att du skulle komma tillsammans med den flickvän du hade kastat ut. Min första tanke var att jag skulle åka hem. Jag funderade en stund, sen beslutade jag mig för att stanna iaf. Det gjorde inget att ni var där, för svartsjuka finns inte i min värld, och jag ville inte prata med dig för att få dig - jag ville prata med dig för att hjälpa dig. Ditt mående påverkade mig så otroligt!

Kvällen kom, ni kom och vi nickade lite åt varann. Jag satte mig bredvid dig senare och du frågade hur det var med mig, men mycket mer blev inte sagt.

En vän kom fram till mig och sa saker som gjorde mig otroligt ledsen och jag ville prata med dig för att få veta om det var sant. Det handlade om någon jag tycker väldigt mycket om och jag ville inte tro det, kunde inte tro det.

Jag grät och ville inte förstöra feststämningen i lokalen, så jag gick in och la mig i rummet bakom baren. Jag bad mina vänner att be dig komma in, så jag fick prata med dig. Tillslut kom du och jag bad dig sätta dig ner, men du vägrade. Jag ställde frågor som jag inte fick svar på. Tillslut gick du bara. Jag blev förbannad! Riktigt förbannad! Det hade tagit max 10 minuter att reda ut situationen, men dessa 10 minuter kunde du inte ödsla på mig "för du var inte där för att diskutera" och "du var inte där för min skull". Så fruktansvärt egotrippat! Jag kan avslöja att jag inte heller var där för att diskutera och inte heller för din skull, men ibland händer saker som man får offra några minuter på.

Jag var så fruktansvärt arg och besviken på din egoism, så tillslut gick jag fram till dig, drog dig i håret och bad dig dra åt helvete. Omoget, jag vet! Men så fruktansvärt skönt det kändes! Jag har bett dig om ursäkt för det ett flertal gånger efteråt.

När det var dags för mig att gå och lägga mig var jag fortfarande förbannad. Jag var tvungen att gå upp och skriva till dig på msn. Allt jag ville ha sagt redan på kvällen när du var där, skrev jag på msn. Sen kunde jag somna.

Senare, när du svarade var det din tur att bli förvånad. Du hade ingen aning om vad jag pratade om och sa att det bara var rykten och att jag hittade på saker. Du sa att jag inte skulle lyssna på rykten, utan ta reda på fakta istället. Hur skulle jag kunna göra det? Du vägrade ju prata med mig! Hade du gett mig 10 minuter, när jag behövde det, var det mycket som kunde ha retts ut! Nu fick istället flera personer gå och undra vad som hänt och vem man kunde lita på. Du kunde ha blivit polisanmäld helt i onödan. Det hade tagit 10 minuter att reda ut, men du var ju inte där för att diskutera...

Vi redde ut allt så gott det gick på msn dagen efter. Det var inte lätt, för du försvann hela tiden, mitt i konversationerna. Du ville inte reda ut något. Plötsligt skrev du bara "Slutdiskuterat!" och försvann. Där satt jag med 100 frågor till som jag ville ha svar på för att veta vad som hänt.

Du tog bort dina egna sidor från QX och BC, blockade mig på msn, bytte mobilnummer och sedan togs er parsida bort från BC. Jag hade ingen chans att få några svar, så frågorna finns kvar. Därför skriver jag nu detta brev - för att själv kunna gå vidare. Jag bryr mig inte om dig längre, du har själv valt att må som du gör. Du har behandlat mig som skit och jag tar inte skit!

Nu har jag siktet inställt på en riktig goding som är lika intresserad av att träffa mig som jag honom. Vi får se vad det kan bli av det i framtiden!

Rent sexuellt har vår vän och jag hittat en ny kille att leka med. Eller han hittade oss, kan man säga. Han skriver precis som du gjorde, vi kommer göra samma saker med honom som vi skulle gjort med dig. Den här killen har inga problem med sin sexualtitet, utan är stark och står för den han är!

Sådär, nu är jag klar att gå vidare. Ha ett underbart liv och sök hjälp!