Nu går jag vidare!

Det har varit jobbigt en tid, men nu är jag redo att gå vidare. Jag har sörjt klart och öppnat ögonen.

Han älskade mig inte. Han var inte ärlig. Han sa inte hur han kände, trots att jag frågade om och om igen. Han var inte min stora kärlek. Hans lögner gjorde mig till en kontrollerande bitch. Punkt.

Jag har jobbat mycket med mig själv mentalt tidigare och nu är jag redo att fortsätta. Har hittat en kille med samma intresse, och vi kommer att vara varandras bollplank. Trevligt med killar som kan skriva andra ord än kuk och fitta. ;-)

Jag tror på ödet och att allt som händer har en mening. Så också det förhållande jag just haft. Nu ska jag bara hitta meningen med att allt blev som det blev. Kanske var det så enkelt att det skulle sätta igång förändringsprocessen i mig? Eller var det kanske så att någon av de killar som vi träffade tillsammans kommer att betyda mycket för mig i framtiden? Vem vet... En av dem kommer jag troligen att träffa snart igen. Flera av dem har bett om att få träffa mig.

Jag har gärna hans gamla jag som vän, men det kommer aldrig att bli han och jag igen. Vi är inte menade för varann. Jag kommer inte att kontakta honom mer. Det är hans jobb, om han vill ha mig som vän.

Jag är på banan igen och det känns bra!